Status

Blodstatus: mugglare.

Jenny är i trotsåldern och Lucifer är i starka känslor hela tiden-åldern. Radioutbudet kommer förbättras! Jag har en Limbonic Art-tröja på mig. Det var allt. Det är förhöst förresten och det var jättevarmt idag.

Svart och varmt och dramatiskt och sådär. Jag ska arbeta vidare på min playlist.com-spellista senare och se om det går att lägga den till förstasidan.

Slut och Erik

Och trots att det inte är slutet utan snarare den tjocka mitten så är bilden så fin. Ibland tänker jag, men jag hinner inte skriva nånting då. Ibland försöker jag skriva nånting annat, men då blir jag trött istället.

Det fanns en man som hette Johan Erik Jansson. Han intresserar mig. Erik föddes åttonde november 1834 i Kjulstatorp i Ytterjärna till föräldrarna Jan Jansson, 37 år gammal statdräng, och hans hustru Lovisa Ersdotter Wahlström. Det är sannolikt att det var en fattig familj, pappan var dräng hela livet. Familjen flyttade 1836 till Tuna i Överjärna och bodde där ungefär ett år innan de fortsatte till Brunna i Botkyrka där Eriks mor dog på nyårsafton 1838. Hösten 1839 flyttade familjen till Uttringe och Rönninge i Salem, där stannade de i 365 dagar för att sedan bosätta sig i Fågelsta i samma församling. Där stannade de i tre år. Hösten 1843 fortsatte de till Fittja, Botkyrka där Eriks far dog i juni 1844. Erik var föräldralös som nioåring. Barnen blev kvar i Fittja till hösten 1847. Prästen i Botkyrka noterade i förhörslängden att Erik flyttat till Skyttetorp i Salem utan attest i mars 1849, men i Salems inflyttningslängd står att Erik kommer som ”gosse” till församlingen 24/10 1847.

I Skyttetorp får Erik anställning som dräng och stannar till oktober 1852 då han flyttar till Sofielund i Salem, och exakt ett år senare tillbaka till Skyttetorp. Första november 1854 lämnar han Salem för Oxhagen i Botkyrka, varifrån han snart far vidare till Sturehov i samma församling. Från 1855 till november 1857 bor han i Golväng i Botkyrka, där han träffar pigan Stina Lisa Israelsdotter från Hällefors. De blir lysta 26:e april 1857 och gifter sig första juni samma år i Botkyrka. November 1857 flyttar de nygifta till Sturehov och stannar där till oktober året efter, då de fortsätter till Huddinge för först ett år i Viggestaberg och sedan ett i Fullersta. 1860-1863 är Erik statdräng på Fågelsta i Salem, varefter han tar över som torpare på Buren under Fågelsta till oktober 1865 då familjen flyttar till Botkyrka, där jag inte hittat dem än.

3/11 1882 kommer Erik med hustru och son till Brännkyrka där han arbetar som statdräng först i Västberga till 1885, sen i Sätra till 1889, då de flyttar till Valla. Från 1889 och fram till slutet på för mig tillgängligt material 1895 noteras hans hustru som varandes ”å Conradsberg”, Stockholms mentalsjukhus. Journaler finns kvar från tiden men Stina Lisa finns inte med bland dem, och hon var troligen inte antälld på hospitalet heller då det i folkräkningen 1890 noterats att hon var ”svagsint”. 1893 till 1894 är Erik arbetare i Skotorp under Örby i Brännkyrka, 1894 finns familjen på Årstalund under Årsta. Eftersom Erik inte finns med på skivan Sveriges befolkning 1900 men hans hustru gör det (hon har flyttat tillbaka till Hällefors och är torpbrukerska) antar jag att han dött mellan 1895 och 1900.

Nytt

Allt är nytt, även det gamla och utslitna. Att se utan ögon ger underlaget friktion. Skåda! den nya tiden med ont i magen och nacken och gråt gärna men sluta inte lyssna.

Ungen växer och utvecklas obegripligt fort.

I’m returning to something¬
from something¬
guess I’m alright.

Förra året

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, men jag vet inte riktigt vad. Eller, alldeles för många saker.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Sånt håller jag inte på med.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

4. Dog någon som stod dig nära?
Labolina.

5. Vilka länder besökte du?
Lappland, Ångermanland, Norrland.

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Ja.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Fjärde och sjunde maj.

8. Vad var din största framgång 2008?
-

9. Största misstaget?
Härnösand.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag är sjuk och skadad.

11. Bästa köpet?
Creative Zen Stone Plus för den har varit till stor nytta och jag kommer inte ihåg så många inköp.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och flytt.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min familj.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Jag vet faktiskt inte.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ja.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Levt.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt.

18. Hur tillbringade du julen?
Sova, städa, äta.

19. Blev du kär i år?
Nej, jag var redan.

20. Hur många one night stands?
Noll.

21. Favoritprogram på TV?
Nej.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Ja, massor.

23. Bästa boken du läste i år?
Hädare och kättare i Norrland under vår stormaktstid av Karl Fahlgren.

24. Största musikaliska upptäckten?
Jag vet inte. Trots att det är så viktigt.

25. Något du önskade dig och fick?
Jag minns inte.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Javisst.

27. Årets bästa film du sett?
Nej. Knappt nån alls.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Städade och packade flyttlådor.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Smutsig och sliten, ovårdad.

31. Vad fick dig att må bra?
Lappland, familjen och ögonblick.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

33. Vem saknade du?
Labolina.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Ungen.

Framsteg under förstoringsglas

Jag hade levt hela mitt liv inuti mitt eget huvud, så togs huvudet från mig och jag förlorade all fattning. Idag tror jag att fick jag tillbaka en liten aning av min hjärna. Jag har läst lite, jag har skrivit lite, jag kan tänka igen även om det blir totalt oorganiserat och förvirrat!

Jag undrar om jag nånsin kommer fungera helt och hållet igen. Jag hoppas. Nyss gjorde jag inte ens det.

Lägesrapport 17 december

Jultider i människoland.

Nu blir det plusgrader och tallarna verkar inte heller nöjda. Att inte andas på Ica och svettas längs Skogsvägen bidrar till känslan av att vara trängd, att inte rymmas i världen. Det är alltid så trångt, det är därför jag flyttar.

Men allt jag säger betyder ingenting, och allt vi gör är fel, det kan bara inte hjälpas. Vi kan inte hjälpas. Det hindrar dock inte kladdiga kontrollanter från att försöka, då gömmer vi oss bakom oss själva och får ont i magen när vi kommit hem.

Att inte rymmas är ett återkommande problem i det mobila fängelset. Här finns plats, men då sväller vi så det blir fullt ändå. Det går alltid att ordna och vi är så effektiva. Trots närapå daglig behandling med blad av tebusken!

Inuti växer plantan som inte fick passera sin plantskola, den tycks utvecklas och envisas och växa som en ilsket uthållig tall på den yttersta hyllan över stupet. Nedanför står naturligtvis skogen och talar om sitt.

I slaget mot krig är kampen ojämn, dagen kort och trött, natten gömd bakom blinda fönster och mjukt, stilla kvävande. Ögonens blod flyter okänt i fina strömmar och kartan tar slut innan världen blivit klar, vägrar. Senare förstås fyrverkerier oannonserat erbjudas på andra sidan åsen, bortåt byn på andra sidan en sjö. De kommer från industrin som lever av ljus.

Snart, förväntar jag mig, förändras talet och kanske innebär det en öppning för entré för andra potentiella förändringar. Trummar det verkligen där borta, bortanför bergen? Om det är en smutsig hednisk attack vill jag vara med, för bara det vattnet kan tvätta den smutsigaste världen, platsen som sotades av solljuset.

Åter till Frode: Tala om för oss vem du är! så vi kan identifiera dig i sorlet och bullret. Vi är här, vi är här. Igår (dagarna passerar som vindar och vatten och fåglar som redan glömt, och bussar som kommer alldeles för sent i städerna) bekräftades magin, säcken som skyddar mot upptäcktens vassa ljus och klor, som trots sin egen hemlighet hjälpt i strävandet att avslöja din hemlighet och hålla vår gemensamma. Säg det, som tallen plötsligt slår mot fönstret i den felkomna vårvinden, som den missuppfattade kärleken slår till i en gammal film om hotell.

Nu vet jag inte mer, utom ljusen utanför fönstren. Skölj, vädra, skölj.

Sirius 4:42.

Till vintern

Nu har vi äntligen tagit oss bort från Härnösand igen. Det tog sex månader men nu är vi fria. Nu är vi tillbaka i Lappland.

Vårat nya hem ligger i skogsbrynet i utkanten av en liten stad så vi ser inget annat än tallskog och stenar genom fönstren. Väldigt vackert och stillsamt. Träden är tunga av snö och det är ganska kallt (tjugo grader kallt just nu) och vintrigt så det känns som att vi bor i skogen. Lägenheten är stor och rymlig och i ganska bra skick, och hyresvärden fixar de problem vi påpekar istället för att förneka dem. Vi har en bra (verkar det som efter ett möte) barnmorska och bor nära djurparken, kvartersbutiken och sjukhuset där det är tänkt att våran son ska födas om mindre än en månad. Här finns våra bra handläggare på försäkringskassan och våra bra landstingskontakter i lss-teamet.

Det är Lappland, mer behöver väl egentligen inte sägas. Det var minst femton år sedan jag var i Lycksele sist.

Ungen har det fint förresten, växer och leker och röjer runt i magen.

Drei mal doppler und ein doppelgänger

Nu har jag äntligen redigerat ljudklippen från barnmorskebesöken och erbjuder alla tre i samma inlägg:

1. 24/7 2008.
2. 15/8 2008.
3. 9/9 2008.

Ungen växer och blir stark (och vild) och h*n tycker om is, snö, vinter, kyla, stjärnor och såna saker. Vi har börjat kunna kommunicera lite och sparkarna är rejäla.

Igår ringde jag fastighetsskötarjouren och bad killen som svarade att komma hit för att känna rökstanken. Till min förvåning kom han åkande på en gång och bekräftade att det stinker väl inrökt gammal lägenhet från ventilationen, och ska meddela det till den som är ansvarig för området. Han är väldigt lik Jeff Cowan.

Det är höst förresten, mesig men ändå riktig höst. Det är underbart.

Kannibalen

Jag har problem med våran före detta vän, den sydamerikanske sociopaten. Han förstör min favorithubb, det enda stället jag har att prata med folk utanför familjen. Jag bjöd in honom för flera år sedan, och han förklarade upprepade gånger att han avskydde stället och alla dess användare. En gång ställde han till bråk och jag fick be administratören att inte banna honom. Nu sprider han sitt gift bland de tidigare trevliga personerna och ljuger och spelar för att få kontroll över ännu en grupp människor, och jag känner inte längre att jag trivs i min stamhubb sedan mer än fem år.

Jag vet aldrig vad folk tänker om saker jag säger, hur de tolkar det. Jag kan aldrig vara säker på att bli förstådd. Det gör det svårt att försöka ta upp problemet med de andra användarna som inte själva märker hur förändrade de blir av honom. Det blir ju bara jag, den långtida favoriten, mot honom, den nya jättetrevliga och populära och tuffa.

Han äter själar.

Jag är så van att bli bortstött från diverse gemenskaper så jag känner väl igen tecknen, det är nog egentligen bäst att jag håller käften den här gången. Men jag står inte ut med att se honom där varenda dag, hans spelande och beräknande, lismande och förtryckande.

Det är i alla fall höst. Och allt är åt helvete, som vanligt. Det känns tryggt.

Inneboende

Vi var till Sundsvall för ultraljud igen, ungen hade en massa hyss för sig och har sin mammas näsa.

Nu har jag också känt den sparka, och den gillar inte Darkthrone. Våra nya hörlurar har kommit (och är väldigt bra) så snart ska den få höra nåt den gillar bättre.

Vi (föräldrar och ultraljudsgumman) gjorde en gemensam könsbestämning så vi vet men kommer inte säga nåt på ett tag än. Det är trevligt att bara vi vet. Vi har eftersom hittat lite fina kläder också, så bilder på både khajiitunge och utstyrsel kommer nog snart. Scannern är inte uppackad än. Allt.