Labolina är död

Labolina är död. Hon föddes 20:e juni 2004 i Bredsand och dog 7:e maj 2008 i Vilhelmina. Våran björnjägarinna och vitklöversmaskare är fri.

Ohälsa

Jenny har troligen fått en blodpropp i benet, hon har mycket ont och vi far fram och tillbaka till sjukhuset utan att få vettiga besked. Vården och transporten har inte fungerat särskilt bra. Hon tar i alla fall en spruta om dagen i två veckor, förebyggande.

Labolina bajsar blod och kräks men verkar vara på väg att bli bättre, hon ska börja äta grötris idag efter tre dagars fasta. Hon ska duscha igen också, hon har blodbajssörja i baken. Jag hade precis duschat henne!

Jag har ont i lederna, speciellt i fötterna och händerna. Mycket ont. Vi har varit förkylda alla tre och har inte återhämtat oss helt från det heller. Sen finns det ju ett visst mått av psykisk ohälsa också.

Idag har jag satt igång storstädning, jag har diskat så nästan allt är rent, jag håller på att tvätta sängkläder och täcke som Labolina kissade ned första natten hon var sjuk, jag ska torka ur de sista skåpen i köket så allt kan ställas på sin riktiga plats, och jag ska torka golven så vi får bort hunddiarreresterna. Jag har ont i huvudet och är hungrig. Nu får det räcka. En bild också förresten, bara för sakens skull. Nedan visas fjällutsikt från stjärnkullen 1/9 2007.

Sommar

För ungefär ett dygn sedan såg vi en råbock i korsningen Solumsvägen/Tjädervägen. Labolina blev mycket intresserad. Jag fick två myggbett i huvudet. Det är fullt med lokor längs gångvägen nu. Det är kvavt och hett.
Det är skönt att vara ute när ingen annan är det. Jag gillar natten.

Medelpadsk björnhund

Västerbottens folkblad 30/5 2007:

Förstasida:

Del 2 sida 34:

Västerbottenskuriren 30/5 2007:

Sida 12:

Vi är såna kändisar, andra gången vi är på förstasidan i lokaltidningen. Labolina är modig.

In the wordless chamber

En ficka full med sten och En näve hat

Vi kom just in från en kort morgonpromenad. Den tog två timmar och 45 minuter, men gick bara till ”tungan” där vi samlade sten och fotograferade. Det var småkallt när vi gick ut så vi vände och klädde på oss lite mer, och det var bra att vi gjorde det för det började blåsa ganska rejält när vi kom fram och solen gömde sig ända till vi gick hem. Labolina gick lös hela tiden och hade det jättehärligt. Hon gnagde på smaskiga kvistar, sprang runt med kottar, skrämde fåglar och luktade på sjön. Jag fotograferade och Jenny samlade sten till sitt kreativa projekt.

Det finns tussilago här och där nu, och på baksidan av huset finns en rad maskrosor intill väggen. Gräsmattorna börjar bli gröna. Fåglarna har hittat sina platser och sjön är full av liv. Myrorna trivs i det färska tallriset nedanför vägen. Fjällen börjar få mörka fläckar men är fortfarande nästan helt snötäckta och lär nog vara det in i juli. Gatorna är delvis (och slarvigt) sopade så det fungerar bättre att gå in till samhället nu.

Det finns fortfarande för mycket att göra.

Radioaktiva Räker – En näve hat »Verkligheten 1993/02:03

Pudelljud

Det sägs att Labolina har blivit utmanad. Så här svarar Labolinas mage på det, inspelat i natt. Vi tror att hon har ätit en anka, en dörr och en kattunge och nu vill dessa komma ut igen. Hon har för övrigt urinvägsinfektion igen och tycker inte alls om vårvindarna som oförskämt blåser henne i baken när hon äntligen krupit omkring färdigt och hittat en plats att pissa på. Det ligger hundskit överallt också så det tar tid att lokalisera en egen fläck, där ingen annan redan lämnat spår.

Vi såg en pudelvalp idag när vi var ute och gick!

Vinternatt

Klockan 01:45 kom jag in efter hundrastning (problemhund…) för att klä på mig täckbyxor för första gången på fem år och en månad. Jag tog med mig hunden ut igen och gick för att gräva mig en snögrotta. Snön var alldeles för lös och pudrig och jag hade inget att gräva med så det resulterade bara i tre djupa hål med tillhörande tunnlar men jag blev svettig och flåsig ändå. Hunden hade tråkigt och var förnärmad av att bli satt i djupsnön (till höften på mig) så hon stirrade demonstrativt mot dörren/huset hela tiden. Jag kom in en timme senare, fullpackad med snö ganska sliten. Hunden var full med is och snöklumpar så jag fick sätta mig och plocka henne ren innan torkningen. Nu hänger vinterkläderna på tork i badrummet och vi har tagit varsin sedan tidigare planerad alkoholhaltig dryck och startat nedladdningen av kvällens hockeymatch så nu ska vi sova. Utan vidare åthävor och med Danny Elfmans Sleepy Hollow-musik som nattsällskap och drömgödning.

Bara meningar

Idag när vi varit på biblioteket och fikat och hämtat böcker om Ångermanland bestämde jag mig för att köpa skivan jag tittat på så många gånger men inte kunnat köpa. Slatta 2006 är min! Nu ska jag lyssna på den och äta några fujiäpplen. Sen blir det hockey.

Ikväll tar hunden sista medicinen förresten, så om en vecka är hon giftfri och vi kan gosa igen! :D

Ulrika Bodén – Den vägen som bär till min vän <Rätt nu är det på tiden, 2004 » 02:19>

Rapport

Klockan fem på torsdagsmorgon åkte vi till Östersund med taxi, ankom till djursjukhuset strax före åtta. Labolina blev snabbt undersökt och försvann iväg till sövning och operation. Vi satt i väntrummet hela dagen, jag gick på mackdonalds för att skaffa mat åt oss och på megajättestorenorma apoteket för att hämta medicin åt Labolina. Hela stadsdelen verkade bestå av stora supermarknader eller vad de nu kallas på svenska för tillfället, alldeles i utkanten av stan. Vi fick se massor av hundar och katter och människor och blev ganska stressade. Vid ett kom taxichauffören för att hämta oss men Labolina var inte tillbaka från uppvakningen än så han fick vänta en stund medan hon fixades i ordning. När var klar och blivit snabbrastad av personalen for vi hem och jag kunde inte hålla mig vaken hela vägen. Jag tror vi var hemma igen omkring halv fem. Sen minns jag inte vad som hände, men jag tror vi sov en stund. Vid ett senare tillfälle handlade jag och bar hem 17 kilo mat i fyra påsar utan att själv ha mat i mig, det var hemskt jobbigt och jag har fortfarande träningsvärk i axlar och armar.

Labolina läker fint och verkar inte ha särskilt ont men jag tror det har börjat klia i baken på henne och stygnen ser trassliga ut. Nästa måndag ska de bort och hon tar sista värkmedicinen nu på tisdag, sista antibiotikan på torsdag om hon verkar må bra. Det ska bli skönt att slippa allt trassel när det är över. Mina händer är söndertvättade.

Hammerdal påminner mycket om Björklinge förresten.