Septentrionalist

December 2009, Tindra Stjärnöga under produktion.

Lördagkväll

Jag luktar svett.

Jag sitter i mörkret på toa och skiter och skriver. Jag tänkte starta en ny bloggtrend, förstår du. Jag skiter inte så länge så jag får sitta kvar i stanken ett tag efter jag är klar för att skriva klart. Det var ju dumt. Inte den bästa möjliga starten på trendsättandet. Nå, inget blir ju särskilt bra ändå så det spelar kanske inte så stor roll.

Det är lördagkväll och jag försöker flytta på en sladd. Det går inte så bra men det gör inget för inget blir ju ändå särskilt bra. Köket är svept i fluglysrörsljus och en tung, förförisk doft av rutten träfiberskiva lockar till samtal om döden. Disken ryms inte på bänken och grannarnas parfymer skänker en välgörande svullnad till våra bleka ansikten. Maten smakar svinkön och det börjar vara dags att torka sig.

Nu har jag, likt prästen som dånar och ylar över sin skock som en välväxt slaktare i fullmånens klara sken på en senjulidag i någon gammal östfransk stad, likt lusen som biter äppelplockarpojken i huvudet på en sval eftermiddag, förflyttat mig till sovrummet där jag ligger på golvet och kontemplerar. Inte ett, utan två ämnen förbryter sig på min arma lekamen, som förresten vikit sig för någon konst och ömmar i vecken, och dessa kan tänkas vara både vissa icke specificerade förstadier till organiska massors förruttnelse och färdvägar små smutsiga människor rapporterats ta i sin flykt undan de förvirrade trollen.

Sålunda, yttermera, avstår jag från kvällslög.

I Wien, Warzawa, jag är dåtidens blanka konstapel för de felandes stolthet, adjö.

Tordön

Han står i slutet av skogen, ovanför det stora fältet med kullar och stenar, och vrålar till åskan kommer och följer honom tillbaka in i skogen.

090209_0355

Dokument – jag.

Instinkt

Underliga oväder över landet
storm viskar och åska tröstar
regn bor i natten

Planeter som gömmer skatter
delar sig plötsligt
tusentals monster skimrar

Bror, syster tror skogen berättar hemlighet.

450 ordmagneter, Lycksele bibliotek 22/1 2009.

Sommarskyarnas demon

Sommaren 2008:

Penisdemonen den milde

Kärlek är döden

tystnaden av vargarna
hösten mörkare kall
offer vid vattnet
den gamla blomman svart
den jag varit fanns aldrig
glänser utanpå
giftet är springande hat
ljuv kvinna mörkaste glöd
sanningen hemskare
kärlek är döden

Kylskåpspoesi c:a 2000.

Explanation of the relation between thought and history

:J said:

Hey, what did you mean by ”At some point, I thought it fully possible that I was a ray of the sun in somebody’s eye, but then I changed and now I don’t know where to begin.”

To which I replied:

Long ago, in a time before this earth, I used to think that I would be the evil sun stinging the eyes of the humans. As an opposite to the happy sun they secretly subconciously worship. And I placed myself in that role, having felt more than a few times that the act of throwing rocks at the sun is a good symbolism for not approving of the ways of the world.

It became both an exciting and safe thing to think of, a sort of semi- or demigod that secretly despised the pathetic humans on the dusty earth. The concious celestial body connected to a forgotten but not lost people or origin. The rebellious and dangerous thought of having no control over our fate!

And they curse the sun, hate it for burning their eyes, and they are without knowing it the same ones they hate. The humans mimic the trolls.

And! time passed, the thought resurfacing intermittently until one day all was taken from me like a heart torn from it’s chest. Emptiness followed. Years of emptiness (a void) and errors in time which finally began to fade and when I awoke I realised I only had thoughts left, not thoughts and feelings intertwined as they had been. Yet there was a memory of a possible memory, something hiding behind eternal mazes of gloom.

So now I don’t know how to move on, I have lost the way. And that’s the story of the shout.

Thank you for your interest.

Here we made diabolical pacts

Veckor, damm och näsblod
Ylande vinter.

Ögonen torkar och spricker, ut rinner var som äggula.
Feberluften är sandig, som golvet. Fallfärdig. Välsigna dessa mystiska visioner från det mest skändliga förflutna!

Periodicals

Jag har skaffat och invigt konto på flickr. Det var bara det. Registrerade användare kan kommentera.