Lördagkväll

Jag luktar svett.

Jag sitter i mörkret på toa och skiter och skriver. Jag tänkte starta en ny bloggtrend, förstår du. Jag skiter inte så länge så jag får sitta kvar i stanken ett tag efter jag är klar för att skriva klart. Det var ju dumt. Inte den bästa möjliga starten på trendsättandet. Nå, inget blir ju särskilt bra ändå så det spelar kanske inte så stor roll.

Det är lördagkväll och jag försöker flytta på en sladd. Det går inte så bra men det gör inget för inget blir ju ändå särskilt bra. Köket är svept i fluglysrörsljus och en tung, förförisk doft av rutten träfiberskiva lockar till samtal om döden. Disken ryms inte på bänken och grannarnas parfymer skänker en välgörande svullnad till våra bleka ansikten. Maten smakar svinkön och det börjar vara dags att torka sig.

Nu har jag, likt prästen som dånar och ylar över sin skock som en välväxt slaktare i fullmånens klara sken på en senjulidag i någon gammal östfransk stad, likt lusen som biter äppelplockarpojken i huvudet på en sval eftermiddag, förflyttat mig till sovrummet där jag ligger på golvet och kontemplerar. Inte ett, utan två ämnen förbryter sig på min arma lekamen, som förresten vikit sig för någon konst och ömmar i vecken, och dessa kan tänkas vara både vissa icke specificerade förstadier till organiska massors förruttnelse och färdvägar små smutsiga människor rapporterats ta i sin flykt undan de förvirrade trollen.

Sålunda, yttermera, avstår jag från kvällslög.

I Wien, Warzawa, jag är dåtidens blanka konstapel för de felandes stolthet, adjö.

Lägesrapport 17 december

Jultider i människoland.

Nu blir det plusgrader och tallarna verkar inte heller nöjda. Att inte andas på Ica och svettas längs Skogsvägen bidrar till känslan av att vara trängd, att inte rymmas i världen. Det är alltid så trångt, det är därför jag flyttar.

Men allt jag säger betyder ingenting, och allt vi gör är fel, det kan bara inte hjälpas. Vi kan inte hjälpas. Det hindrar dock inte kladdiga kontrollanter från att försöka, då gömmer vi oss bakom oss själva och får ont i magen när vi kommit hem.

Att inte rymmas är ett återkommande problem i det mobila fängelset. Här finns plats, men då sväller vi så det blir fullt ändå. Det går alltid att ordna och vi är så effektiva. Trots närapå daglig behandling med blad av tebusken!

Inuti växer plantan som inte fick passera sin plantskola, den tycks utvecklas och envisas och växa som en ilsket uthållig tall på den yttersta hyllan över stupet. Nedanför står naturligtvis skogen och talar om sitt.

I slaget mot krig är kampen ojämn, dagen kort och trött, natten gömd bakom blinda fönster och mjukt, stilla kvävande. Ögonens blod flyter okänt i fina strömmar och kartan tar slut innan världen blivit klar, vägrar. Senare förstås fyrverkerier oannonserat erbjudas på andra sidan åsen, bortåt byn på andra sidan en sjö. De kommer från industrin som lever av ljus.

Snart, förväntar jag mig, förändras talet och kanske innebär det en öppning för entré för andra potentiella förändringar. Trummar det verkligen där borta, bortanför bergen? Om det är en smutsig hednisk attack vill jag vara med, för bara det vattnet kan tvätta den smutsigaste världen, platsen som sotades av solljuset.

Åter till Frode: Tala om för oss vem du är! så vi kan identifiera dig i sorlet och bullret. Vi är här, vi är här. Igår (dagarna passerar som vindar och vatten och fåglar som redan glömt, och bussar som kommer alldeles för sent i städerna) bekräftades magin, säcken som skyddar mot upptäcktens vassa ljus och klor, som trots sin egen hemlighet hjälpt i strävandet att avslöja din hemlighet och hålla vår gemensamma. Säg det, som tallen plötsligt slår mot fönstret i den felkomna vårvinden, som den missuppfattade kärleken slår till i en gammal film om hotell.

Nu vet jag inte mer, utom ljusen utanför fönstren. Skölj, vädra, skölj.

Sirius 4:42.

Bara helt vanligt hat

Nu är det bråttom att reagera igen. Rick Falkvinge skriver i Piratpartiets nyhetsbrev:

Antipiratlagen IPRED1 innebär, i korthet, följande:

• Film- och skivindustrin får rätt att få ut vem som abonnerat på en viss IP-adress på nätet vid ett visst klockslag, om de visar en domstol ”skäliga bevis” för att fildelning har skett från den IP-adressen. En skärmbild (som är superlätt att fabricera) kommer med 105% sannolikhet att vara mer än tillräckligt. Detta innebär bara i sig att de får större befogenheter att kränka personlig integritet än den svenska polisen (som inte kan få ut sådana uppgifter utan att ett brott kan ge åtminstone fängelse, och ofta fleråriga fängelsestraff).
• Med dessa uppgifter i handen skickar de ett kravbrev till abonnenten för internetabonnemanget (som inte behöver vara samma person som fildelat). Där står det i allt väsentligt ”betala en månadslön, annars stämmer vi dig på fyra månadslöner. Vi har bevis och du kan inte vinna. Tar du det till domstol får du dessutom betala rättegångskostnaderna”. De flesta betalar i ren skräck för att få problemet att försvinna. Det är så upphovsrättslobbyn har gjort i varje annat land där de fått den här rättigheten och det finns ingen anledning att tro att de skulle göra annorlunda i Sverige. Detta är inget annat än statligt sanktionerad utpressning. Rättssäkerheten är obefintlig.
• Skadeståndsbelopp i Sverige har ända sedan 1920 haft en väldigt strikt princip: skadestånd får bara utdömas för faktiska, dokumenterade ekonomiska skador. Den här lagen ändrar på det, så att film- och skivindustrin får stämma privatpersoner på fantasisummor bara för att markera sin maktposition, utan att behöva visa att de förlorat ett enda öre. (Jag bloggade om just detta.)
• Den fildelare som dömts i domstol ska kunna åläggas att betala en tidningsannons eller motsvarande där det står att han eller hon har blivit dömd, och för vad. Detta är också något som aldrig förekommit tidigare.
• Politikerna hävdar att det hela kommer från ett EU-direktiv, ”sanktionsdirektivet” eller IPRED1. Det är en ren lögn rakt upp och ner. För det första, så kräver EU-direktivet bara att abonnentuppgifter får tas fram i samband med en rättegång, inte att privata intressen ska kunna få ut dem bara för att de påstår något. För det andra har EG-domstolen uttryckligen slagit ner den delen av direktivet; den gäller inte längre. (För mer bakgrund om sanktionsdirektivet IPRED1, se den här bloggposten.)

Kannibalen

Jag har problem med våran före detta vän, den sydamerikanske sociopaten. Han förstör min favorithubb, det enda stället jag har att prata med folk utanför familjen. Jag bjöd in honom för flera år sedan, och han förklarade upprepade gånger att han avskydde stället och alla dess användare. En gång ställde han till bråk och jag fick be administratören att inte banna honom. Nu sprider han sitt gift bland de tidigare trevliga personerna och ljuger och spelar för att få kontroll över ännu en grupp människor, och jag känner inte längre att jag trivs i min stamhubb sedan mer än fem år.

Jag vet aldrig vad folk tänker om saker jag säger, hur de tolkar det. Jag kan aldrig vara säker på att bli förstådd. Det gör det svårt att försöka ta upp problemet med de andra användarna som inte själva märker hur förändrade de blir av honom. Det blir ju bara jag, den långtida favoriten, mot honom, den nya jättetrevliga och populära och tuffa.

Han äter själar.

Jag är så van att bli bortstött från diverse gemenskaper så jag känner väl igen tecknen, det är nog egentligen bäst att jag håller käften den här gången. Men jag står inte ut med att se honom där varenda dag, hans spelande och beräknande, lismande och förtryckande.

Det är i alla fall höst. Och allt är åt helvete, som vanligt. Det känns tryggt.

Linjer, grå blixtar och persienner

Garfield minus Garfield är bra.

G-G

Så känns det oftast, fast på soliga dagar.

Labolina är död

Labolina är död. Hon föddes 20:e juni 2004 i Bredsand och dog 7:e maj 2008 i Vilhelmina. Våran björnjägarinna och vitklöversmaskare är fri.

Sista försöket

Inatt uppmättes vinterns lägsta temperatur i Vilhelmina också, -24°C enligt kommunens statistik och det är alltid ett par grader kallare här nere vid sjön. Det var svinkallt när jag var ut med hunden nån gång på natten.

Nånting växer och stinker i våran kyl. Nånting växer och stinker under diskbänken. Nånting får oss allergiska hela tiden vi är hemma. När vi går hemifrån släpper huvudvärken, ögonen slutar klia och näsan fungerar igen. Jag är så less.

Idag skriver jag minibiografier på engelska för last.fm över gamla svenska spelmän. Snart ska jag kolla om jag kan tvätta och sen ska jag dammsuga. Igår diskade jag det mesta och städade undan sorterade sopor som jag ska bära ut idag. Ja, jag dammade noga mitt datorbord och placerade datorn på en skumplastplatta som var tänkt som knäunderlägg. Nu morrar inte bordet längre!

Ignorationsverket

Hjälp! Skicka ner ett rep! Vi badar i sopor här nere vid sjön. Migrationsverket och kommunen kom överens om att ta hit 300 asylsökande men vägrar ta ansvar för dem. De får inte veta nånting, inte lära sig nånting. De får inte ens hjälp att läsa posten från Migrationsverket, som av obeskrivligt korkade anledningar skickas på svenska. Migrationsverket har inga tolkar anställda, de köper tjänsten från något callcenter istället. Ingen har berättat om sopsortering eller renhållning, så de kastar ut soporna utanför huset eller i bästa fall in genom soprumsdörren. Nån hade skitit på golvet precis innanför nämnda dörr och det tog veckor innan nån städade bort det. De (invandrarna och infödingarna också) röker överallt, i butiker och trappuppgångar och på biblioteket. Sjukstugan var på väg att få stänga för att ingen informerat dem om befolkningsexplosionen och personalen räckte inte. Ett läkarbesök med telefontolk tar oftast flera timmar, även de enklaste ärenden.

Jag tycker det är så dåligt av kommunen att inte förbereda för en plötslig femprocentig befolkningsökning, och att inte våga ta ansvar för allt som går fel när folk bara blir dumpade i okänt land. Det är ännu värre av Migrationsverket att slå ifrån sig allt och vräka tillbaka det på kommunen igen. Det ger inte en bra start, och det innebär i längden ofta en belastning för samhället. Invandrarna skulle verkligen kunna vara en tillgång här i en uppenbart döende bygd, men bara om de får hjälp och en chans att förstå samhället. Förbannade slarv.

Ätstörningar

Billys panpizza ska från fryst tillstånd vara färdiglagad på två minuter i mikrovågsugn. Min är fryst i mitten efter 9 minuter, och naturligtvis torrbränd i kanterna. Dessutom luktar den syrligt. På ICA måste jag leta en armslängd ned för att hitta otinad mat. Jag hatar att inte kunna äta utan att bli sjuk. Och ska det förresten vara 12 grader varmt i en kyldisk? Båda butiker är lika illa.

Febrigt iskall

Jag darrar och mår illa och hallucinerar och hjärnan känns som ett gammalt halvätet oxiderat äpple. Jag har laddat upp bilder till pixbox och bilddagboken. Icke registrerade användare kan kommentera på båda ställen. Pixbox blir nog mest fina bilder och viktiga saker medan bilddagboken blir dokumentation.

Det snöar, omkring två grader kallt. Tung snö som packas på gatorna och hänger i träden. Det är ganska fint. Det stod i nån tidning att Vilhelmina ligger hittills 9,5 grader över januarigenomsnittet och det har varit löjligt varmt i vinter.

Det var mycket länge sedan jag saknade psykmedicinen. Jag hatar att sakna Härnösand för jag hatar Härnösand.