All you had you wasted

Kan man flytta tillbaka till sin barndom? Och hur vet man om man vill det? Vad minns jag inte?

Fyllning

Idag har vi varit ute i sex timmar i tjugo graders kyla, för att handla, skälla på hyresvärdenoch låna böcker. Det var ett äventyr, speciellt sista biten hem då batteriet var nära att ta slut. En karl på biblioteket (vem är han?) sade att det var -26,5°C på industriområdet i morse.

Det blev mycket klassisk musik idag, Hillborg, Pärt och Vasks. Nu är det natt och gallhammer – aloof and proud silence <the dawn of, 2007 » 04:54>

Kornmjölsgröt international

[12:56:59] <[-despair]Aun> i’m cooking barley porridge, it’s hard work. my arm hurts!
[12:57:46] <Nams> food processors are for cheaters and women.
[12:58:05] <Nams> what sort of spices do you use with that, aunz?
[12:58:44] <[-despair]Aun> salt.
[12:59:13] <Nams> i overestimated.
[12:59:29] <[-despair]Aun> barley flour, water and salt. lingonberry jam and possibly milk for serving.
[13:00:55] ** Nams boils water for porridge.
[13:00:58] <Nams> im inspired.
[13:01:31] <[-despair]Aun> boil 1 liter water, slowly add 3 deciliters of barley flour while whipping well. boil for ten minutes, stir/whip once in a while.
[13:02:06] <[-despair]Aun> when done, season with salt and serve hot with abovementioned accessories.
[13:02:44] <[-despair]Aun> a teaspoon of salt is enough.
[13:03:43] <Nams> excellent. it’s good fortune that we have barley left over from christmas.
[13:03:43] <[-despair]Aun> oh! and don’t forget to whip it hard and long when it’s boiled and salted.
[13:03:51] <Nams> roger.
[13:04:15] <[-despair]Aun> hah
[13:04:55] <Nams> wiki does not have proper porridge infos.
[13:05:04] <Nams> the internet fails us.
[13:05:05] <[-despair]Aun> it turns into a smooth, heavy lump of porridge with occasional small lumps of flour.
[13:06:38] <[-despair]Aun> wikipedia doesn’t have enough info on old school living:D
[13:08:03] <Xzar> o,o
[13:10:44] <Nams> i cannot find my weakling cd. suicide.
[13:12:40] <Nams> ill have to use black cherry jam instead.
[13:12:52] <Nams> i wonder if it’ll work.
[13:13:09] <[-despair]Aun> we’re out of lingon so we’re going to try syrup.
[13:13:53] <Nams> i suppose anything sweet will function, yeah.

This occured today. It must be a good day.

Akut

Idag var det sol hela dagen.

I lördags åkte vi till distriktsveterinärstationen med Labolina för ett akutbesök. Hon hade fått analsäcksinflammation som blev akut under dagen och vi ville inte vänta till måndagen för hon hade ont och var röd och svullen. Labolina fick en morfinspruta och så tömde veterinären hennes högra analsäck på var och stinkande kladd och gav henne en injektion med antibiotikasalva och en med smärtstillande medicin. Sen fick hon en uppvakningsspruta och en strut kring halsen. Analsäcken hade spruckit, så det måste ha varit väldigt obehagligt. Veterinären rådde oss att operera bort båda säckar så fort hon blivit frisk eftersom inflammationer är vanliga hos små hundar och oftast kommer tillbaka, så vi måste ta en tur till Östersund, Vännäs eller Umeå snart och lägga ut ännu mer pengar på oväntade utgifter. Akutbesöket kostade en tusenlapp och det känns.

Vi åkte hem igen och en stund senare var Jenny svullen och röd i ansiktet, kliig på armarna och händerna och fick svårt att andas. Jag beordrade henne att ringa sjukvårdsupplysningen men hon fick vänta för länge i kö där, jag ändrade det till 112. Larmpersonalen sade åt henne att ta allergimedicin och sitta i ett öppet fönster, och efter en stund kom en ambulans och hämtade henne. Jag och Labolina försökte kolla på hockey medan vi väntade men det var svårt att koncentrera sig. Ett par timmar senare kom hon Jenny igen, rosig och livlig, med en massa kortison i sig. Hon hade, som vi oroade oss för, överreagerat på hundens penicillinspruta. Labolina käkar antibiotikapiller nu så vi kan inte röra henne och måste tvätta händerna hela tiden.

Jag var på apoteket igår och hämtade ut kortisontabletter, en adrenalinspruta och den bästa hudkräm de kunde erbjuda. Labolina mår jättebra igen, Jenny har återhämtat sig och vi är mycket försiktiga nu. Tvätta, tvätta, tvätta hela tiden och undvika att ta i saker alls.

Kanske mer skrivning efter maten.

2624

Om vi skulle få under 2624 kronor var per månad (efter skatt) skulle vi kunna ansöka om bostadsbidrag. Om vi skulle få bostadsbidrag beviljat skulle vi kunna söka socialbidrag och bli rika.

Er gemensamma inkomst är högre än 94 000. Då har ni inte rätt till bostadsbidrag.

14:e oktober förra året skrev jag ett textdokument om mitt lyckliga liv, jag planerade att kanske möjligen lyckas få till en insändare efter att ha läst om folk som klagar över fattigdom när a-kassan sänks. Ni har ändå mer än tre gånger så mycket som jag har!

Jag hatar mitt liv.

Jag har inte råd att spara en enda krona, jag har inte råd att köpa nånting uppmuntrande. Jag har inte råd att leva. Jag är dömd till att sitta i en nedgången lägenhet resten av livet, som enligt all statistik inte blir långt då jag är deprimerad, arbetslös och förtidspensionerad. Bristen på pengar styr hela mitt liv.

Om jag hade pengar skulle jag inte vara lycklig. Världen är förstörd, det mänskliga samhället är ruttet in till benet. Men jag skulle kunna köpa mig en liten gnutta frihet.

Jag orkar inte vara hungrig jämt, jag orkar inte gå i trasiga kläder. Lite ekonomisk värdighet skulle vara trevligt. Men jag är van. Vi är vana. Vi har blivit sparsamhetsexperter och vi har sett den sida av samhället som få ser, och de allra flesta inte kan tro finns.

The same

These are days of sleeping and nights of tiring. Sunlight makes me expect spring. I miss autumn. Food is an issue. Apathy is always near us, I can touch it. Swirl. I have stories to tell but the moment I form the thought of sharing them they turn into layers of old dust or a film of dried, stale porridge. An echo hints of the living that is lost in life, of how we sleep while we are awake and our days pass into eternity. But we still wonder. And it’s not bad in each moment. It’s steps in the snow and I photographed them, but I won’t know them when I see them in the future.

How did this happen? I can see the impossibility of returning. I can see the eyes closing when they are tired.