Diving with your hands bound

Jag var ut med hundenpå nattpissning och upptäckte att det börjat regna. Riktigt regn, inget snöblandat, blött och tungt. Jag tog med och slängde en hög tidningar som legat olästa sedan september och i ”sopboden” hörde jag regnet på plåttaket. Det var många år sen sist.

Jag kom på att jag ville spela in lite och klaga på vädret. Lyssna här (mp3 lame-vbr, 306 kB). Det borde vara flera minusgrader istället vid den här tiden på året. Det är förresten skyltsöndag imorgon och det är fånigt. Om det gäller här också vet jag inte, jag har inte läst veckans vilhelminaaktuellt. Jag är så trött. Det är sängdags.

E45

vilhelmina.se:

Nu har dagen kommit som kommunerna längs Riksväg 45 arbetat så hårt för.

Fredagen 24/11 invigde Vilhelmina kommun E 45 i anslutning till E 45:ans enda trafikljus i Västerbotten.

Vi har fått ett och samma vägnummer ända från Sicilien i söder upp till Karesuando i norr, till gagn och nytta för såväl våra innevånare, vårt näringsliv som turism. Detta är en viktig del i vår marknadsföring, framtidstro och livskraft i inlandet.

Nu har vi europaväg här också. Omskyltning ska ske samtidigt med andra åtgärder, så det kan dröja länge. Vi missade naturligtvis invigningen, jag hade ingen aning om att det skulle ske idag. Officiellt startdatum är 26/11.

Jag var bara inte gjord för dessa dar

Jag är så trött. Vi kliver upp på morgonen och håller igång hela dagen. Jag vill ta en tupplur hela tiden men såna slutar alltid med att vi vaknar sent på kvällen. Tio timmar efter uppgåendet är jag helt slut och klarar inget annat än att stirra.

Det var fint ljus i köket idag, vi lagade lunch (som jag vill kalla middag men kommer inte ihåg) och åt vid skärbrädan. Jag diskade och städade i ordning lite. Sen satt jag och valde musik till mp3spelaren i två timmar och blev utmattad av det så jag kom aldrig iväg för att hämta rom och handla, jag tog ut hunden en sväng och gjorde pannkaka istället. När pannkakan stod i ugnen diskade jag lite mer och dammsög, Nico väntade tålmodigt på att jag skulle bli klar.

På förmiddagen hittade jag en repningsdemo av kommande album med DHG (Dødheimsgard) men den var ganska tråkig, inga keyboards/effekter och ingen sång. Slutresultatet kan fortfarande bli riktigt bra för låtarna i sig var inte dåliga. Jag hittade nyutgåvan av Paysage d’hiver – Schattengang också (mp3 om du inte hittar länken på sidan). Nu ska jag läsa i boken som visas på bild till höger och du ska inte tro nånting alls om titeln på inlägget.

Paysage D’hiver – Atmosphaere <Schattengang, 2006 » 20:48>

Far from the sun

5:50.

03:23

I’ve a new look. A (voluntarily) sleepless night resulted in a new red wintercoat which I really like. You might have noticed that the header picture isn’t all new, it’s an edited version of the one I had before. There’s still some work to be done on various link colors but I think it’s pretty much finished.

Det snöar och tinar och fryser och snöar vid flera grader plus och fryser och tinar och blir vår och snöar och regnar och fryser. Vädret är hysteriskt opålitligt nu, jag trodde att det skulle vara jättevinter resten av året efter kallperioden i mitten/slutet av oktober. Det är ganska jobbigt, speciellt för Jenny som får guppa omkring i frysta hjulspår.

Oh and Jenny’s getting her hair cut tomorrowday. Brushing it has been horrible the last month because of split ends and general wear so that’ll be a relief, but she’s so worried about it being too short.

För dåligt nu

S
Vägen till järnvägsstationen, den tidiga morgon då träden glittrade och stjärnorna gnistrade i kylan. Soluppgången första morgonen, då allt var snövitt och pastellfärgat, och vintern var alltet. Natten efter att vi kommit hem från Norge, då vi stod på parkeringen och tittade på stjärnorna med kikare. Julkvällarna, då allt var mörkt och snöigt ute, men varmt och fint inne. Höstkvällarna, då stjärnorna blev allt klarare för varje dag, och det lilla sovrummet blev en del av oändligheten. Forsen i ljusa vårnätter, med månen sovandes i dimman. Norrskenet som spelade över himlen, och visade vägen, norrut. Promenaderna till affären, den enda kontakten med verkligheten. Natten vi flyttade, då stjärnorna lystes upp i formationer, då månen blänkte silverfärgad och hela galaxer tycktes framträda.

Världen gjorde sig hård, för att dölja smärtan och saknaden.

A
Drömmen, det ständiga transtillståndet, den ändlöst avvaktande känslan. Mörkret, avlöst av djupt feberrött sken som täckte allt med ett tjockt lager rött ljus. Lampan utanför fönstret, som lyste upp björkens gröna grenar, som enda kontrast till drömmens narkotiska visioner. Delaktigheten, den ännu kvarvarande, i det alltomfattande kosmos. De regniga nätterna, då asfalten blänkte i stadsljuset. En koja, lya, att gömma sig i, där det undermedvetna styrde både kropp och själ. Mat genom fönstret, eller fika i köksskåpet. Den första, lätta snön, som försvann under tysta däck. Den brinnande hösten.

Sen förlorade jag mig själv.
2003:06:27

Green

Day

Jag och jag. 25. Bra siffra.

Tack.

Det är fullmåne idag. Lyssna på Lunar Aurora i hörlurar på en mörk plats. Månen syns även om det är molnigt, här snöar det. Nu ska jag ta med hunden till Statoil och köpa något onyttigt, hon får vänta utanför. Jenny har ont i ryggen igen. Men först ska jag läsa Vilhelmina-aktuellt så jag inte köper fel.